I'm staring you back so do not look away


 
Kalla mig inte vacker, skönhet ligger i betraktarens ögon. I mina ögon kan du spegla dig så titta inte bort. Du är vackrare än du tror. Du är rädd för att vara stark, men det är okej. Ingen dömmer dig så länge du försöker. Do not look away. Tårar blir till hårda strek och ögonen görs svarta istället för röda, i pannan finns det spår av små små röda prickar som inte syns på bild. Dina kinder är hårt sminkade och käkbenen tydligt framhävna, i ett deperat försök att se smalare ut. Där bakom pannbenet finns en onädlighet av oskrivna tankar som behöver skrivas ner. Tänk om det gick att skriva om dem där sista orden, kanske ändra historien.
 

frukost, kaffe, film och myyys


 
Godmorgon! Här ligger jag och myser med ett ruggigt och molnigt väder utanför fönstert. Kom hem sent igår, var på en hemmafest i Malmö tillsammans med Felix och massa andra goa människor. Alldeles strax ska jag sätta igång med lite städning. Jag och mamma hade tänkt åka in en sväng till Malmö, men jag behöver plugga också. Fast det kan jag alltid göra imorgon. Har det så skönt här med film på datorn och täcket runt min kropp. Lördag är lika med vilodag och det tänker jag utnyttja på bästa sätt. Hoppas ni får en fin dag! Ikväll ska jag dra ut och träffa några vänner från London och Ukraina. Behöver verkligen öva på min engelska så det är bra. Jag träffade dem ute för några helger sen och sen dess har vi haft lite kontakt till och från.
 
Krammizz

jag tror han hette conny eller var det jonny...


Onsdagen har varit oändlig och jag är helt slut. Tankar far runt i huvudet och jag känner mig helt tom inuti, ett hål rakt i hjärtat som inte går att laga. Musik lugnar mig. Det får mig att slappna av och stänga av omgivningen runt omkring mig. Ibland är inte livet på topp och man orkar inte vara social, vill inte. Fick ur mig all energi efter dagens långlöp och tog i så det skvätte om det. Musklerna är helt lamslagna och allt jag vill är att lägga mig under täcket och sova bort alla känslor. All smärta.
 
Jag vet att jag tråkar ut mer med mina trista ord. Men jag har så mycket lättare uttrycka mig i skrift än tal, alltid haft. Till helgen kommer jag spendera tid med mamma och fika i Malmö, se på let's dance med familjen och plugga lite matte och svenska. En lugn och trygg helg är precis vad jag behöver. Sen får vis se vad som händer, en helg är alltid oförutsägbar. Allt kan hända.
 
Har ni någon gång velat leva förr i tiden? Runt 1900-talet? Jag har tänkt på det och kommit fram till att det inte hade varit så dumt. Då var ens framtid redan bestämd och det fanns inte alls lika många val här i livet. Ens kärlek förblev sin första och bytes inte ut. Det fanns inga jobbiga sociala medier som triggade igång hjärnan och gjorde en ofukusserad. Enkelt och bra.
 
kramiiz